När man ska skriva in ett kommando, befinner man sig i en enkel textredigerare som hanterar endast en rad i taget. Denna textredigerare heter Readline. I det här avsnittet ska vi beskriva hur Readline fungerar.
De viktigaste Readline-kommandona återges i tabell 1.1. Där det står tex C-a menar vi att man ska man trycka ned kontrolltangenten, hålla den nedtryckt och samtidigt trycka a. Med M-f menas att man ska hålla metatangenten nedtryckt och samtidigt trycka på f. Kontrolltangenten ser troligtvis ut som Ctrl och metatangenten som Alt. Om man inte finner metatangenten, eller om den inte fungerar som den ska, så kan man som ersättning för denna trycka och släppa tangenten Esc. Med C-M-s menas att man ska hålla kontroll- och metatangenterna nedtryckta, och samtidigt trycka på s.
Den översta delen av tabell 1.1 visar hur man flyttar markören. Man går ett steg bakåt med C-b och ett steg framåt med C-f. Det är lätt att komma ihåg dessa kommandon eftersom de använder bokstäverna ''b'' som i bakåt och ''f'' som i framåt. Man kan också använda piltangenterna för att gå till vänster eller höger. Man kan förflytta sig ett ord bakåt eller framåt med M-b respektive M-f. Man kommer till början av raden med C-a och till slutet av den med C-e.
Readline har ett mycket användbart ''ångerkommando''. Trycker man C-_, så tas den senaste ändringen man gjort tillbaka. Genom upprepad användning av C-_ kan alla ändringar man gjort tas tillbaka, ända ned till den ursprungliga tomma raden. Kommandot C-x C-u, dvs C-x följt av C-u, är en synonym för C-_.
Ett annat användbart kommando är C-w, som raderar hela det ''ord'' som står bakom markören. Om ett kommando raderar flera tecken åt gången, så säger man att den raderade texten har klippts ut. Readline sparar alla urklipp. Därigenom kan det som klippts ut klistras in igen - när som helst, var som helst och hur många gånger som helst. Kommandot för att klistra in det senaste urklippet är C-y. Om man direkt efter C-y trycker M-y, så återfår man det näst senaste urklippet i stället för det senaste. Man kan upprepa detta och trycka M-y flera gånger för att få tillbaka äldre urklipp.
Men inte bara urklipp sparas, utan även de rader man skrivit in. Den förra kommandoraden man skrev in återfås med C-p eller genom att man trycker på piltangenten som pekar uppåt. Trycker man C-p igen, så återfår man den näst senaste kommandoraden osv. Man kommer till den äldsta bevarade kommandoraden genom att trycka M-<. Efter att ha gått några steg bakåt på detta sätt kan man gå tillbaka till den närmast yngre kommandoraden genom att trycka C-n eller piltangenten som pekar nedåt. För att återvävda till den yngsta kommandoraden, den som man höll på att redigera, kan man trycka M->.
Kommandot C-t kastar om de två bokstäver som står närmast markören. Detta är inte så vansinnigt som det kanske förefaller. Det händer nämligen ofta att man råkar skriva två bokstäver i fel ordning, särskilt om man är snabb vid tangentbordet. Så om man tex råkar skriva ''särskitl'' i stället för ''särskilt'' så kan man snabbt rätta felet genom att placera markören över bokstaven l och trycka C-t. Detta går mycket snabbare än att först radera ''tl'' och sedan skriva ''lt''. Kommandot M-t kastar istället om två ord.
Man kan söka bakåt bland de kommandorader man tidigare skrivit genom att trycka C-r och skriva in ett fragment av det kommando man söker. Om jag till exempel trycker först C-r och sedan h, så återfår jag kommandoraden date -help eftersom det är den senaste kommadoraden bland dem jag skrivit som innehåller texten ''h''. Trycker jag sedan e blir det ingen skillnad eftersom date -help innehåller texten ''he''. Men när jag därefter trycker j, så återfår jag istället kommadoraden echo hejsan svejsan eftersom den är den senaste som innehåller fragmentet ''hej''. Om jag då trycker på returtangenten, så utförs detta kommando. Sökningen avslutas också om jag trycker Esc, men kommandot utförs då inte genast, utan jag får möjlighet att redigera det först. Jag kan också trycka C-r igen för att återfå en äldre kommadorad som innehåller fragmentet ''hej''.
En annan viktig finess är att om man skriver de första tecknen i ett filnamn och sedan trycker på tabulatortangenten, så fyller Readline på med resten av filnamnet om det finns någon fil i den nuvarande katalogen vars namn börjar på det sättet. (Filer och kataloger diskuteras i de följande avsnitten.) Finns det flera filer vars namn börjar likadant, så tutar Readline till, och man får komplettera med ytterligare någon bokstav och därefter trycka på tabulatortangenten igen. Motsvarande gäller också för program- eller kommandonamn: om man skriver pass och sedan trycker på TAB, så kompletteras detta till passwd.
Om man ger Readline-kommandot M-nummer, dvs trycker ned metatangenten och samtidigt skriver talet nummer, så utförs nästa Readline-kommando nummer gånger. (Vissa Readline-kommandon tolkar dock nummer på ett annat sätt medan andra helt ignorerar det.) Kommandot M-8 följt av ett mellanslag skriver alltså ut åtta stycken mellanslag. Kommandot M-5 följt av C-_ tar tillbaka de fem senaste ändringarna. Kommandot M-1 2 följt av C-b flyttar markören tolv steg bakåt.
Readline konfigureras genom att man skriver in speciella kommandon i en fil med namnet .inputrc i sin hemkatalog. För att Readline ska behandla tecknen åäö korrekt, kan man behöva ha följande rader i den filen:
set convert-meta off set input-meta on set output-meta on
Readline har sina begränsningar; musen kan inte användas och bara en rad i taget kan redigeras. Dessa begränsningar hävs om man ger kommandona inifrån programmet Emacs.
